Nu sitter jag på Stockholmståget hem till Uppsala. Jag har haft en helt fantastisk helg med min Jonathan i hans nya stad Karlstad. Det var första gången jag var där, men det var väldigt mysigt faktiskt, en liten hemtrevlig stad. Egentligen gjorde vi inte så himla mycket faktiskt, vi kramades mest och låg och blängde under tystnad i varandras ögon som två galningar. Men jag tror att det blir så när man inte träffats på ett tag. Jag kan liksom inte titta mig mätt på honom. Jag vill bara känna och klämma på honom hela tiden och ha så mycket närkontakt som möjligt. Men det var fint det med. Och väldigt, väldigt nödvändigt. Nu är jag strax hemma men det enda jag vill är att vända tillbaka och springa in i hans armar och stanna där. Mitt hjärta.
