En massa trams

Igår fick jag äntligen träffa min fina vän Lillo efter att senast ha setts på midsommar... Det är ju något märkligt att inte kunna klämma in varandra oftare, men ibland blir det så. Då är det väldans tur att vi är så nära så oavsett om det gått månader mellan gångerna så känns det avståndet som en dag. 

Vi sippade på rosevin på lillos altan och gick igenom sommaren steg för steg. Sedan traskade vi vidare till Snerikes. Där var det katastrofalt dåligt drag, men lite människor pratade vi med, drack lite drinkar, fick en märklig man efter mig som frågade hur snapchat fungerar om och om igen...och sedan kom Jonathan som en räddning och livade upp stämningen lite. 

Och nu sitter jag på bussen till stan då jag ska träffa min Psykiatriker och snacka mediciner som inte funkar, abstinensbesvär hon struntar i och lyssna på möjliga diagnoser hon tycker att jag har och som absolut inte stämmer. Jaja tur att hon är trevlig i alla fall. Och tur att jag snart ska byta psykiatriker. 

Kommentera här: