Min mamma. För dryga 20 år sedan tog du mig till jorden. Du höll mig i dina armar och gav mig oändlig trygghet och kärlek. Precis som du gör idag, som du har orkat hålla fast vid alla dessa år. Du har visat mig att oavsett hur tufft livet kan vara ibland och då jag bara vill ge upp, så övervinner kärlek allt. När jag gjort dig besviken och gått emot dina ord så har du endå alltid stått med öppna armar. När jag gjort dig stolt har tagit emot mig och gett mig lika mycket kärlek som om jag gjort dig besviken. Du har fått genomgå mycket jobbigt under mina år som tonåring, då du förmodligen känt att det var lönlöst. Men endå har du funnits där, lyssnat på mig, kramat mig och gett mig stöd. Att du gett mig sådan enorm trygghet är för mig helt oersättligt. 

Du har sidor som ger mig hopp och en önskan om att bli som du när jag blir äldre. Du skrattar okontrollerbart, som ett barn som bara ser lycka. Du har en otrolig värme som strålar ut till alla i din närhet. Du är så äkta och jordnära att jag får hopp om framtiden och att allt kanske kan bli bra om alla lånar lite av din personlighet och värme. Du ställer upp när jag tvingar med dig på mina konstiga sketcher och teaterpåhitt. Du tvekar inte en sekund när jag behöver någon att bara dricka te med och prata. Du kramar mig länge varje dag och du förklarar din kärlek till mig varje kväll innan jag ska sova. Att få växa upp i en familj där du och pappa funnits för mig, varenda sekund av varje dag är en välsignelse. Tack för att du är du och tack för att du låter mig få vara jag. 

Jag älskar dig. Mest i hela världen.