Det är så konstigt, det där med att vilja vara på fler ställen samtidigt. Jag saknar mamma, pappa och Anna i Uppsala supermycket, jag saknar Jonathan i Karlstad redan, och jag saknar min ö med alla fantastiska människor där. Jag är lyckligt lottad som har så fina personer runt omkring mig, men ändå känner jag mig tom på nåt sätt. För att allt inte kan hända samtidigt. För att de jag älskar mest av allt är på olika ställen och drar isär mig. För att jag känner mig otillräcklig och har en skräck för att gå miste om saker och rädslan över att inte kunna finnas där.